Den här dagen kommer jag aldrig att glömma. Telefonen ringer, jag svarar och hör min bror skriker ut, Alex är påkörd och Gittan han är död. Dessa ord ekar i mitt huvud, flera gånger i månaden. Alex blev 12 år, han hade hela livet framför sej, tänker allt som ofta, varför eller tänk om. Alex hade ett så härligt skratt, de skrattet är jag glad att jag hör ibland, när jag sitter med mina tankar och tänker på han. Livet går vidare de vet jag, jag har glad att vi många fina minnen väl bevarad i vårat hjärta. Älskade Alexander, vi saknar dej.